nawis

Jag har 3 mycket äldre syskon som bor långt ifrån mig, 2 st till och med utanför Sveriges gränser. Min pappa är ganska mycket äldre än vad "normalas" pappor är. Min mamma fick mig när hon var 37.
Vet ni vad jag menar med detta inlägg?? Jo, för när jag såg bilder som en från min släkt skickade belv jag värsta deppad. Det var för 25-30 år sen, då mina syskon, (halv då såklart), var små. De var på semester i ett släkthus med min farmor och farfar som jag aldrig träffat. De var där med mina kusiner också, som redan har barn som är i min ålder. De hade kul och var där med släkten, den generationen som är "rätt". Jag skulle ha varit den tredje generationen, alltså farmor och farfars barnbarns barn. Men jag är deras barnbarn. Det är så konstigt.. De hade kul och var där som en familj. Men var är jag? Jag fanns inte och jag skulle inte passa in. Det är så orättvist att jag dör av avundsjuka. JAG VILL OCKSÅ TRÄFFA FARMOR OCH FARFAR OCH SE HUR DE SÅG UT, HUR DE VAR, VARA EN DEL AV SLÄKTEN!!

Jag känner mig utanför och, ja, dum. Som den sladdis jag är. D-U-M.
Här kommer ett bildbevis på det..

Livet är då bra konstigt.. Lita på mig, för jag vet!!