nawis

Dags för en viktig sak!!

Anorexia, ätstörningar, en tunn och mager kille/tjej (oftast tjejer) som vägrar att äta. Tänker på allt fett de stoppar i sej, hur tjocka dem är och hur fula dem är! Hemskt. Hemskt. Hemskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva nästan, tycker att det är så hemskt att det finns en sådan sjukdom som många har. Mest tjejer i tonåren som tycker att de är fula och tjocka. Men frågan är: varför tycker dem det??
Jo, för vi lever i en sådan matrialistisk värld som påverkas av pinnsmala (retuscherade) modeller i åtsittande bikins, fettsnål mat överallt och sådant mycket snack om vikt och hälsa. Det är väl bra att man pratar om hälsa och så, men man tänker ju oftast inte på dagens unga som påverkas på ett sådant negativt sett att de anser att dem är feta och att man måste ta bantningsmedel så att dem blir smala. Blir man lycklig av att vara smal?? Blir man lycklig av att inte äta?? Blir man lycklig av att bara tänka på vad man stoppar i sej och tillslut isolerar sej från omvärlden?? Nej. Det blir man inte. Det blir så jobbigt tillslut att allt man tänker på är vikt, vikt och vikt. Jag fattar hur det känns för själv hade jag en slags anorexia, som jag dock alltid nekade. Men nu efteråt förstår jag att jag hade det. På något sett. För jag har läst att anorexian sitter i huvudet, inte på kroppen. Jaha, tänker du. Hur då? Jo, även fast man inte är trådsmal, utan helt normalviktig, kan man ha anorexia. Det är många som inte tror det. Men jag är (var) normalviktig med hade ändå det. För jag tänkte hela tiden på mat och vikt. Det var hemskt. Men åter igen såg jag alla ultrasmala tjejer, så jag blev ju tvungen. Att liksom inte äta och så. Men jag visste ju såklart att man skulle äta rätt, träna på gymmet, följa en viss diet och då, då blev man smal. Men jag fick ju inte gå på gymmet, och maten, den lagade ju pappa. Inte kunde jag gå till honom och säga, "du pappa, kan du laga fettsnål mat så inte blir fet?"?! Så jag valde den "enkla vägen". Alltså att äta så lite som möjligt.
Men det jag vill komma till, det är att anorexia finns överallt, även där vi inte tror att det finns. Vi måste hjälpa dessa personer att komma tillbaka, för om man har anorexia, då blir man tillslut avstängd från resten av världen. Men samtidigt inte dömma dessa personer, för det är ju nästan inte deras fel. Det är den dumma världen vi lever i som ställer till det.

Vad tycker ni om att jag skriver om liite viktigare saker?? Hiss eller diss??