nawis

Ingen kan undgå detta faktum:
Rökning dödar.

Du vet det, dina vänner vet det, dina föräldrar vet det, alla vet det. Och ändå är det så många som röker.
De vet ju att det dödar, att de gräver sin egen grav, att de skapar sjukdomar frivilligt som kol och lungcancer, att de kommer få fler rynkor, att de kommer bli gul om tänderna och fingrarna och att de kommer få en hesare röst.
Ändå så tar dem den där ciggen.
Varför?

Kanske "bara för att". Bara för att alla mina vänner röker och jag vill passa in. Kanske för att det anses coolt och häftigt att ta ciggen. Men hey, att röka är såå ute. Att skada sin kropp frivilligt är såå ute.
Kanske för att man ville testa och blev fast. För man blir ju det. Man blir jäkligt beroende av rökning. Men det går att sluta. Och det går att låta bli.

Tänk bara på de som tagit fram tobaken, vilket liv de lever. De kan dö på grund av att dö vill röka. Eller på din omgivning. Och speciellt dig själv. Du dör av det där.
Vill du att de som tagit fram tobaken ska dö? Nej. Vill du att din omgivning ska dö? Vill du att dö ska dö? Nej.
Så, då har du viljan att sluta. Och när du har viljan går det. Och du kommer rädda liv.



RÖKNING DÖDAR.

Nu tänkte jag skriva lite om musikindustrin.
Musikindustrin styrs ju nästan helt av, inte helt konstigt, USA.
Därifrån skrivs all musik som blir känd och därifrån kommer alla riktigt stora artister. Det är USA som har skapat idealet om hur en artist ska vara:
Kvinna: Snygg tjej som är villig att sjunga en skitpoplåt med sin ganska så pipiga, inte så ordinära, röst. Sedan ska hon retuscheras och hennes röst ändras. Hon dyker upp på fester och är med i löjliga program. Rösten är inte det viktigaste - bara du är snygg.
Man: Muskelknutte som ser ut som en riktig badboy. Låten blir en snabb upptempo låt och musikvideon blir het där han visar upp sin bara bringa tillsammans med lättklädda tjejer. Han festar med kändisar och gör skandaler, och på detta sätt blir han känd.
Naturligtvis är inte alla såhär, men dem flesta.

Här i Sverige, som är beroende på Hollywood-skvaller, tar såklart efter trenden. Löjliga pojkband som är söta och sexiga tjejer. Så blir det i resten av världen.

Ta tex. Lady Gaga, jag menar, vad har hon gjort sig känd för? Jo, för att vara crazy ha konstiga kostymer på sig. Är det för hennes "otroliga" röst, för hennes egna fantastiska låtar? Nej.

Vad händer då med alla dem entusiastiska och duktiga artister som kanske inte har "idealet", inte bor i USA, men rösten, musiken..!!  Dem försvinner.



RIKTIGA ARTISTER SKRIVER EGNA LÅTAR OCH ÄR SIG SJÄLV.



Musik ska inte ha ett ideal, musik ska väcka folks känslor och beröra in i själen. Musik är för tillfredställa våra sinnen och göra oss hänförda. Inte för att skapa dumma ideal som förvränger bilden av musik.


Amy MacDonald är en riktig artist. Hon skriver all sin musik själv och har en magnifik röst. Hon är dock inte så känd i USA pga att hon inte har det ideal som dem har där. Men hon är banne mig en artist som borde bli känd. Hon är bäst.

Har ju nämnt nångång att jag har en till blogg som är ganska aktiv, (har en del andra på andra bloggnät men inga är aktiva). Den är inte som denna, den är med personlig. Denna är väl ganska personlig men den andra skriver jag om saker som jag gärna håller hemliga. Allt som jag tänker och pratar om skriver jag självklart inte här, för denna är ju ändå en allmän blogg. Jag vill inte ge ut allt för mycket om mitt liv elr så, hoppas ni förstår.
Nån gång i tiden när jag lagt allt det där bakom mig kanske jag kan visa och berätta vad den privata bloggen handlar om. En del som följt min blogg kan nog gissa... ;)

Varje år genomför släcker världen sina lampor för att visa stöd för miljön och spara energi. Detta år händer det idag, mellan halv 9 och halv 10. Man släcker sina lampor, stänger av datorn och teven, tänder ljus och har det mysigt! Så släck ner du med - för att visa respekt och stöd!

JAG KOMMER SLÄCKA, KOMMER DU?

Hej,
tänkte skriva av mig lite nu!

Alla har någon gång hört talas om träning och kost, hur viktigt det är. Kanske i skolan där lärarna säger "så här mycket mat ska du äta och så här mycket ska du träna för att må bra", och så visar dem en kostbild över den perfekta måltiden. Kanske i dagstidningen där det står att allt fler unga tjejer lider av anorexia. Kanske i skvallertidningen där det står om den nya superdieten som fungerar för alla! Kanske på på teven där en supertränad person visar upp sitt sixpack och berättar hur ofta han/hon går på gymmet. Ja, ni förstår. Över allt i samhället finns det ämnet där, bland unga som gamla. Folk har blivit som förtrollade i detta ämne, det är som en djungel av nya övningar eller en ny myt om hur man går ner i vikt. Och det är sannerligen en enda stor djungel av människor som hela tiden pratar om detta! Mat och träning är överallt.
Så hur ska man veta vad just du ska äta eller hur just du ska träna för att få den perfekta kroppen inför beach 2010?!
Varje kropp är unik, man kan alltså inte bunta ihop alla människor och säga "det här passar alla!". Det är ju såklart sant att varje människa behöver vissa saker och träna en viss mängd, men även det varierar. Alltså är det svårt att hitta en träningsmedtod som skulle ge resultat för dig, eller hur mycket fibrer du ska stoppa i dig.
Hur vet jag vilka övningar jag ska göra för att få en fin kropp? Hur vet jag vilken mat jag ska äta för att hålla formen?
Det jag vill komma fram till är att jag inte alls vet hur jag ska träna eller äta för att må bra. Hur ska jag veta det när den industrin är som en snårig djungel? Vill gärna ha tips och råd!
Inte så konstigt att många väljer den "enkla" vägen för att gå ner i vikt, inte äta nåt och träna hårt när ingen vet hur man ska göra för att få en fin kropp och må bra........

Nu tänker jag skriva ett inlägg som jag tycker är jäkligt viktigt att ta upp. Det finns ju såklart en massa man skriva om men efter att ha läst Paows inlägg om att hon inte är en rasist, fast hon är Sverigedemokrat, kände jag en ilska som jag var tvungen att skriva av mig. Nu kanske jag inte kan alla deras åsikter, men jag kan tillräckligt för att kunna skriva om det.
Jag HATAR Sverigedemokrater och det kommer jag alltid att göra. Sen är det upp till er vad ni tycker, men detta är hur jag ser på rasism och Sverigedemorkraterna. Om du är Sverigedemokrat har du rätt att kritisera, men respektera också att detta är min åsikt.


Ur Paows inlägg om rasism och Sverigedemokrater:

"Jag är Sverigedemokrat för att jag tycker att det är bra att dom inte vill släppa in så mycket ”nytt folk” och på många andra punkter. Dom har inte rasistiska punkter tycker jag. Sen så håller jag självklart inte med dom på allt som t.ex. att homosexuella inte ska kunna adoptera, men ja, jag är sverigedemokrat, och nej jag är inte rasist för det.

Att inte släppa in lika många invandrare är inget rasistiskt. Det är bara det att Sverige inte klarar av det. Punkt slut.. Och ja, jag vet exakt allt dom förespråkar, alla deras punkter och precis vad dom menar. Så nu kan ingen komma och säga 'du vet inte vad du pratar om'."

Jag blir förbannade när jag läser detta. Inte släppa in "nytt folk?" Kan du inte se ur en annan vinkel? Kan du inte förstå hur det är att bo i ett bombat land och alltid utsättas för nya risker så fort man går ut på gatan? Kan du inte förstå hur svårt det är att komma till ett nytt land som man knappt aldrig har hört talas om? Antagligen inte. Men visst, alla "invandrare" är väl inte änglar allihop, kanske har annorlunda uppfattning om kvinnor och män, har en annan kultur, men försök att bygga en kristen kyrka i Mekka liksom?! Såhär tycker jag: Så länge invandrare håller sig till Sveriges lagar om jämnställdhet m.m så kan dem utföra sin religion! Ingen ska hindra det. Sedan är det ju väldigt svårt att försöka vara som alla andra när människor tittar snett på en och viskar "e han muslim eller? slår han sina barn och fru? ska han gå och klottra nu eller?", eller att skaffa jobb när cheferna hör namnet och genast tänker på en terrorist. Det är ju väldigt lätt. Det är rasism. Och så tänker Sverigedemokraterna. Sedan att du vet allt om Sverigedemokraterna tvivlar jag på.

Det jag försöker komma till är att:
Försök vara en medmännsiska och tänk ur en annan vinkel
Vi är alla människor med olika kulturer och religioner, men vi är ändå medmänniskor
Alla är vi lika mycket värda

Hoppas att ingen tog särskilt illa upp nu. Det är vad jag tycker.

Att äga en hund skulle ju kunna låta lätt, men det är tvärtemot. Som ni kanske har listat ut har jag en hund, Tintin, som är gullig, duktig och snäll. Men alla har ju sina brister, right!?
Vi har varit med Tintin ungefär hela hans valptid, (han är 7 mån nu, fortfarande valp asså), inte lämnat honom ifred eller så. Men det är för att pappa jobbar hemmifrån, så det har liksom bara blivit så. Han har ju vant sig att vara utan mig, pga skolan. Och mamma också, hon har jobbat och varit borta. Men Tintin är en liten pappagris som hatar att vara utan honom. Han gnyr, blir jobbig och skäller. Sedan blir han jätteglad och hoppig när han kommer tillbaka, och såklart blir han det på andra också. Det kan ju uppfattas jobbigt, och det är det också. Jag skyller inte ifrån mig när jag säger att vi inte kunnat, för jag är riktigt besivken på mig själv att vi inte tränade honom att vara ensam förut. Men nu har vi gjort det, och lite tidigare också, och det känns bra. Man kan inte skjuta ifrån sig sin plikt, för man har en väldigt stor plikt att ha en hund! Det är som ett barn!
Det jag ville säga med detta inlägg är att det är inte lätt att ha en hund, som en viss Kissie verkar tro. En hund är inte en accesoar, utan en väldigt krävande varelse. Man kan inte stoppa ner den i en väska och tro att det räcker, nej, man måste träna den, mycket! Så ni som tror att det är en dans på rosor och inte har tålamod, för guds skull, köp inte hund.

En accesoar?

Dags för en viktig sak!!

Anorexia, ätstörningar, en tunn och mager kille/tjej (oftast tjejer) som vägrar att äta. Tänker på allt fett de stoppar i sej, hur tjocka dem är och hur fula dem är! Hemskt. Hemskt. Hemskt.
Jag vet inte vad jag ska skriva nästan, tycker att det är så hemskt att det finns en sådan sjukdom som många har. Mest tjejer i tonåren som tycker att de är fula och tjocka. Men frågan är: varför tycker dem det??
Jo, för vi lever i en sådan matrialistisk värld som påverkas av pinnsmala (retuscherade) modeller i åtsittande bikins, fettsnål mat överallt och sådant mycket snack om vikt och hälsa. Det är väl bra att man pratar om hälsa och så, men man tänker ju oftast inte på dagens unga som påverkas på ett sådant negativt sett att de anser att dem är feta och att man måste ta bantningsmedel så att dem blir smala. Blir man lycklig av att vara smal?? Blir man lycklig av att inte äta?? Blir man lycklig av att bara tänka på vad man stoppar i sej och tillslut isolerar sej från omvärlden?? Nej. Det blir man inte. Det blir så jobbigt tillslut att allt man tänker på är vikt, vikt och vikt. Jag fattar hur det känns för själv hade jag en slags anorexia, som jag dock alltid nekade. Men nu efteråt förstår jag att jag hade det. På något sett. För jag har läst att anorexian sitter i huvudet, inte på kroppen. Jaha, tänker du. Hur då? Jo, även fast man inte är trådsmal, utan helt normalviktig, kan man ha anorexia. Det är många som inte tror det. Men jag är (var) normalviktig med hade ändå det. För jag tänkte hela tiden på mat och vikt. Det var hemskt. Men åter igen såg jag alla ultrasmala tjejer, så jag blev ju tvungen. Att liksom inte äta och så. Men jag visste ju såklart att man skulle äta rätt, träna på gymmet, följa en viss diet och då, då blev man smal. Men jag fick ju inte gå på gymmet, och maten, den lagade ju pappa. Inte kunde jag gå till honom och säga, "du pappa, kan du laga fettsnål mat så inte blir fet?"?! Så jag valde den "enkla vägen". Alltså att äta så lite som möjligt.
Men det jag vill komma till, det är att anorexia finns överallt, även där vi inte tror att det finns. Vi måste hjälpa dessa personer att komma tillbaka, för om man har anorexia, då blir man tillslut avstängd från resten av världen. Men samtidigt inte dömma dessa personer, för det är ju nästan inte deras fel. Det är den dumma världen vi lever i som ställer till det.

Vad tycker ni om att jag skriver om liite viktigare saker?? Hiss eller diss??