Dagens quote 15:e maj 2011

- I'm so sorry!
- Don't say that. It's a sign of weakness.
- And I thought it was a sign of strength.


The Dog Days Are Faktiskt Done!

Äntligen!
Det känns som om allt börjar klarna just nu.
Som om jag vet vad jag vill. Äntligen kan jag våga och erkänna mina drömmar, som förut bara varit drömvärldsfantasier. Nu känner jag det, långt in i mitt hjärta, att det här är så rätt. Det är det här jag vill göra. Det är det här som jag ska göra.
V&TV






Vill du försvinna med mig?



"Seems that I have been held
in some dreaming state.
A tourist in the waking world
never quite awake.
And no kiss, no gentle word
could wake me from this slumber.
Until I realize that it was you who held me under."





Hur död som helst

Jag är bara tvungen att skriva om min dröm som jag drömde inatt, den absolut hemskaste dröm jag någonsin drömt.
Drömmen handlade om att mina att hela min familj förgiftades, även mina husdjur. Det var en av mina kompisar som förgiftade dem. Jag minns att kände mig helt hjälplös, rädd, övergiven och ledsen såklart. En scen som jag minns speciellt väl var när jag såg mina husdjur dö rakt framför mig, och jag kunde inte göra något. Jag bara såg dem sakta dö ... Mina föräldrar såg jag inte dö, men på något sett så hade jag redan sett dem, ligga på golvet.
Det är svårt att förklara drömmen, för den var så absurd och ändå så verklig. Jag ville bara vakna upp, men jag kunde inte. När jag väl vaknade så grät och skrek jag. Ni kan ju fatta hur jobbigt det var!

Min egen slutsats är att jag är väldigt rädd att förlora dem jag älskar. Om det är något jag är jätterädd för - så är det att vara helt övergiven. Så min största skräck gjorde så påmind i drömmen, och nu är jag ännu mer rädd att förlora dem jag älskar. För jag vet att det kommer att kännas om jag förlora dem. Jag skulle inte stå ut.

Det märkliga och läskiga med denna dröm är att Lina drömde samma sak. I en annan dröm, samma natt, så drömde jag även om henne. Vi brukar inte drömma mardrömmar, och att vi drömde samtidigt och allt .... det är creepy.
Drömmen har naglat sig fast i mig. På något sett så känner jag att drömmen kan vara till hjälp till min berättelse, eftersom en av mina karaktärer är med om just något sådant. Det är mycket enklare att skriva om en sådan stor förlust när man själv har varit med om det! Det är som att man kan leva sig in i situationen och sympatisera med karaktären. För ibland känner jag mig verkligen som mina karaktärer. Ibland är det som att dem ser världen genom mina ögon. Jag är verkligen besatt, eller snarare passionerad! Men det är bara kul, man lär sig hur mycket som helst. Det känns redan som jag har levt alla mina karaktärers liv, det är speciellt kan jag säga.

Hoppas att ni inte blir uttråkade. Jag bara var tvungen att skriva av mig!
xoxo
nawis^^




Dagens konstaterande

Dagens livsviktiga konstaterande: att leva utan att kunna skriva berättelser är inget liv.

Tack

Den 19:e september 2010.
Nu får Alliansen styra landet i fyra år till.
Nu är det dags än en gång visa vilken politik Alliansen driver.
Hur bra den är.
Så tack för att har förstått att Alliansen är det enda rätta.
Tack för att du har röstat på Alliansen.


Robert Frost

Efter att ha läst och sett Eclipse så föll jag totalt för dikten i början, alltså "Fire and Ice" av Robert Frost. Jag letat upp fler dikter av honom och måste säga att han är en av mina favoritpoeter.

Fire and Ice

Some say the world will end in fire
Some say in ice
From what I've tasted of desire
I hold with those who favor fire
But if it had to perish twice
I think I know enough of hate
To say for destruction ice
Is also great
And would suffice.

Här kommer ett citat av honom som jag gillar:

Three words that sum up everything I've learnt about life: it goes on

Bella Swan i Eclipse.



Mitt botemedel

Jag vill inte prata om min mammas cancer, hennes operationer eller något som har med det att göra.
Så fort någon tar upp det vill jag prata om annat, bara för att inte visa hur ont det gör om någon nämner det.
Det känns verkligen som
Bella i New Moon, när Edward har lämnat henne. Så fort någon nämner det får jag ett stort hål genom mig. Det känns som en klump som trycks i genom mig, det gör så ont.
Jag vill inte visa mina känslor. Jag vill inte vara den som gråter och den som alla tycker synd om. Jag hatar att bli tröstad. Men det finns en varelse på denna jord som gärna får trösta mig.
Svartis.
Hon är fantastisk. När jag känner mig nere eller ledsen, gissa vem som knuffar upp dörren och hoppar upp på sängen, (som hon förresten aldrig gör annars).
Svartis.
Hon finns där, vill bli klappad och kelad med. Sedan, när man mår bättre, hoppar hon ner.
Jag älskar dig. Med mitt fulla hjärta. Du är det bästa som hänt mig.
Men ändå finns smärtan där, kommer alltid att göra det. Jag har lärt mig leva med ett litet hål i bröstet som gör sig påmind ibland. Men jag ska vara glad. Mamma lever, vi mår bra nu.
Men 2009 kommer alltid att vara en del av mitt liv.
Det går inte att förneka.

I mitt hjärta.




I'm only afraid of losing you

I'm only afraid of losing you
Because I know that you'll be gone forever
And I can't take you back
I'm only afraid of losing you
Because I can't fill the empty space in my heart after you
It will hurt to way to much
I'm only afraid of losing you
Because I don't wanna be alone
It will scare me way to much
So please
Stay with me
And make me sure that I'm never gonna be afraid







Bye bye ätstörning!

Nu tänker jag skriva en sak som jag aldrig har gjort förut. Jag tänker skriva om en historisk sak idag, som händer i mitt liv.

Nu har jag tänkt till lite och kommit fram till att jag ska SLUTA!
Jag plågar bara mig själv genom att hela tiden tänka på vad jag stoppar i mig och hur mycket träning jag måste göra.
Det är bara plågsamt att hindra en själv från att ta något gott ibland.
Det är jäkligt jobbigt att hela tiden väga sig.
Det är inte kul att tvinga sig ut på en joggingrunda.

SÅ JAG TÄNKER SLUTA. IDAG, DEN 18:E JUNI 2010 TÄNKER JAG SLUTA MED DEN HÄR IDIOTIN!! I NÄSTAN ETT ÅR HAR DEN FÖLJT MED MIG. NU TÄNKER JAG ÄNDRA PÅ DET!!!

Det viktigaste är ju ändå att må bra och ta hand om sin kropp! Att vara nöjd och älska den. Så varför gör inte jag det?
Lyckan ska vara här NU, inte när man tappat två kilon eller efter träningsrundan.
LYCKA ÄR HÄR OCH NU!

Så nu lämnar jag den här tiden och ger mig in i en lyckofas för en gångs skull! Där man tränar när man känner för det, kan äta något gott, och må bra.

Visst, det kommer inte sluta på en gång. Det kommer ta lite tid. Men det får det väl göra då. Bara jag blir frisk!


SÅ HAHA, NU SKA JAG TA CHIPS!!!




damn

Orkar inte blogga, deppad idag. Känt mig dum och töntig i hela kroppen idag så jag har inte orkat. Fattar inte vf men mår inte särskilt bra. Vill bara dra täcket över huvet och inte vakna på ett tag. Så godnatt så hörs vi imorn, och då är jag troligtvis på bättre humör.




Give It All Up

Ligga lågt

Hej!
Har inte bloggat.. Pallar verkligen inte!! Känns så dött nu lixom. Inte meningsfullt att bara skriva tråkgrejer om mitt liv, för det händer ju som inget kul? Inte direkt som Kenza, Foki eller som ni som läser? Läser ju era bloggar och dem är så bra! <3 Så det känns dumt. Men det var inte det jag skulle skriva om....
Nej, för ni vet ju min vän som har bulimi? Det räcker ju med att gå runt och bära på det med en till medan alla andra går runt och är lyckligt lottade lixom?! Och sedan, guess what...?! En annan god vän skär sig!
Fatta hur jobbigt det är! Kan inte beskriva... Det är ju ändå inte jag som har det, men ändå! Det är fortfarande hemskt! .....:( Så hoppas att ni förstår att jag ligger lågt nu ett tag för att smälta det som hänt. Älskar er, kom ihåg det! <333

Min älsklingsdikt

Jag älskar denna dikt/sång, den påminner mig om att man måste kämpa, även i motvind.

Du vet väl om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
Att du älskad för din egen skull
för ingen annan är som du


av: Ingemar Olsson



Livet är bara inte rättivst, något jag lärt mig...


RSS 2.0