Hur död som helst
Jag är bara tvungen att skriva om min dröm som jag drömde inatt, den absolut hemskaste dröm jag någonsin drömt.
Drömmen handlade om att mina att hela min familj förgiftades, även mina husdjur. Det var en av mina kompisar som förgiftade dem. Jag minns att kände mig helt hjälplös, rädd, övergiven och ledsen såklart. En scen som jag minns speciellt väl var när jag såg mina husdjur dö rakt framför mig, och jag kunde inte göra något. Jag bara såg dem sakta dö ... Mina föräldrar såg jag inte dö, men på något sett så hade jag redan sett dem, ligga på golvet.
Det är svårt att förklara drömmen, för den var så absurd och ändå så verklig. Jag ville bara vakna upp, men jag kunde inte. När jag väl vaknade så grät och skrek jag. Ni kan ju fatta hur jobbigt det var!
Min egen slutsats är att jag är väldigt rädd att förlora dem jag älskar. Om det är något jag är jätterädd för - så är det att vara helt övergiven. Så min största skräck gjorde så påmind i drömmen, och nu är jag ännu mer rädd att förlora dem jag älskar. För jag vet att det kommer att kännas om jag förlora dem. Jag skulle inte stå ut.
Det märkliga och läskiga med denna dröm är att Lina drömde samma sak. I en annan dröm, samma natt, så drömde jag även om henne. Vi brukar inte drömma mardrömmar, och att vi drömde samtidigt och allt .... det är creepy.
Drömmen har naglat sig fast i mig. På något sett så känner jag att drömmen kan vara till hjälp till min berättelse, eftersom en av mina karaktärer är med om just något sådant. Det är mycket enklare att skriva om en sådan stor förlust när man själv har varit med om det! Det är som att man kan leva sig in i situationen och sympatisera med karaktären. För ibland känner jag mig verkligen som mina karaktärer. Ibland är det som att dem ser världen genom mina ögon. Jag är verkligen besatt, eller snarare passionerad! Men det är bara kul, man lär sig hur mycket som helst. Det känns redan som jag har levt alla mina karaktärers liv, det är speciellt kan jag säga.
Hoppas att ni inte blir uttråkade. Jag bara var tvungen att skriva av mig!
xoxo
nawis^^
Drömmen handlade om att mina att hela min familj förgiftades, även mina husdjur. Det var en av mina kompisar som förgiftade dem. Jag minns att kände mig helt hjälplös, rädd, övergiven och ledsen såklart. En scen som jag minns speciellt väl var när jag såg mina husdjur dö rakt framför mig, och jag kunde inte göra något. Jag bara såg dem sakta dö ... Mina föräldrar såg jag inte dö, men på något sett så hade jag redan sett dem, ligga på golvet.
Det är svårt att förklara drömmen, för den var så absurd och ändå så verklig. Jag ville bara vakna upp, men jag kunde inte. När jag väl vaknade så grät och skrek jag. Ni kan ju fatta hur jobbigt det var!
Min egen slutsats är att jag är väldigt rädd att förlora dem jag älskar. Om det är något jag är jätterädd för - så är det att vara helt övergiven. Så min största skräck gjorde så påmind i drömmen, och nu är jag ännu mer rädd att förlora dem jag älskar. För jag vet att det kommer att kännas om jag förlora dem. Jag skulle inte stå ut.
Det märkliga och läskiga med denna dröm är att Lina drömde samma sak. I en annan dröm, samma natt, så drömde jag även om henne. Vi brukar inte drömma mardrömmar, och att vi drömde samtidigt och allt .... det är creepy.
Drömmen har naglat sig fast i mig. På något sett så känner jag att drömmen kan vara till hjälp till min berättelse, eftersom en av mina karaktärer är med om just något sådant. Det är mycket enklare att skriva om en sådan stor förlust när man själv har varit med om det! Det är som att man kan leva sig in i situationen och sympatisera med karaktären. För ibland känner jag mig verkligen som mina karaktärer. Ibland är det som att dem ser världen genom mina ögon. Jag är verkligen besatt, eller snarare passionerad! Men det är bara kul, man lär sig hur mycket som helst. Det känns redan som jag har levt alla mina karaktärers liv, det är speciellt kan jag säga.
Hoppas att ni inte blir uttråkade. Jag bara var tvungen att skriva av mig!
xoxo
nawis^^
Kommentarer
Trackback
